The Secret Life Of a Wannabe Rockstar

Ultraljud v37Egoistens egocentrum

Skapad av Emely Angel tis, maj 17, 2016 21:32:43

Då har vi varit på det där extra ultraljudet idag som vi behövde gå på, då vår barnmorska ville se så att han växer som han ska.

Well, det gör han. Han är till och med både lite längre och knubbigare än normalt.
Nu börjar den där oron med förlossningen att komma igen. Särskilt när jag vet att han är lite större. Hur i helvete ska han lyckas ta sig ut ur min fifi?

Aja, jag löser det på någon sätt. Det gör jag alltid.

Bjuder på en ny bild på den lille krabaten också.

Blog image

Varför vi måste på ett ultraljud i v37.Egoistens egocentrum

Skapad av Emely Angel ons, maj 11, 2016 19:15:10

Från ca mitten av graviditeten så vid varje barnmorskebesök så mäter man magen för att se så att bebisen växer som den ska. Sen förs detta in i en tabell med en kurva som ska följas.
Denna kurvan ser ni på bilden nedan. (Detta är inte min kurva, utan en bild som jag hittade på google. Det är mer så att ni ska förstå vad jag menar)
Den översta sträckade linjen visar vad som är normalt, men är gränsfall till för stort, medan den understa sträckade linjen visar när magen är normal, men gränsfall till för liten för veckan som man är i. Medan linjen i mitten visar vad som är mitt i mellan.

Det är ganska enkelt eller hur?

Blog image
Vid varje besök hos barnmorskan så mäter hon, och sätter ut plupparna där man är rent storleksmässigt, så håller man koll på att man följer kurvan.

I måndags så var jag på en vanlig rutinkontroll hos min barnmorska, något jag just nu gör med ca 2 veckors mellanrum. Där uppmärksammades att min kurva, som tidigare har varit väldigt jämn och fin, har droppat en hel del.
På två veckor har jag gått från att ligga ganska nära det översta sträcket till att nästan ligga vid det understa.
Med andra ord så är jag fortfarande inom ramen som är normalt, men pga att det har "droppat" så mycket så har jag nu fått en tid för en extra ultraljudsundersökning. På så sätt så mäter dem bebisen mer ingående för att se så att han växer som han ska.

Även om det ska bli väldigt kul att få se sin bebis igen, något som jag inte trodde att jag skulle få göra innan han föddes, så är jag väldigt nervös för att det ska vara något fel på honom.
Jag vet att risken för att något är fel, är jätte liten. Men risken finns där och det skrämmer mig.

På tisdag är det dags för det nya ultraljudet. Då är jag i v37+4 så med andra ord så kan han dyka upp vilden dag som helst.

Well, jag bjuder på en gammal ultraljudsbild fram tills nya bilder på bebisen kommer.

Blog image

Det var ett jävla tjat.Film

Skapad av Emely Angel mån, februari 29, 2016 17:10:26

Det var ju ett jävla tjat om att DiCaprio vann en Oscar. Det är skit kul för hans skull, men gör inte narr av honom för att han "äntligen" fick en Oscar, eller för att han varit nominerad så många gånger utan att vinna.

Blog image


Alfred Hitchcook - En av världens största regissörer genom tiderna. Han gjorde filmer som Psyco, Fåglarna och många många fler stora klassiker.
Han blev nominerad till 5 Oscars.

Blog image

Men vet ni?
Den enda Oscar som han någonsin har vann var ett heder/minnespris.
Och det finns många andra duktiga filmskapare som bara varit nominerade, trots att de idag klassas som legender.

Så sluta skämta om DiCaprio! En Oscar eller ej. Du är en av dagens största skådisar och dina filmer kommer att finnas kvar i folks hjärtan i många, många år.



Ett o ett är två men blir tre när vi blir ettEgoistens egocentrum

Skapad av Emely Angel tor, februari 04, 2016 14:31:03

Imorgon går jag in i v23 vilket innebär att jag är ca 58% genom min graviditet. Det är väldigt spännande när man ser hur magen växer.

Blog image

Just nu är där väldigt mycket rörelse inne i magen. Det känns precis som ett dunsande. Det är en jävligt härlig känsla. Jag trodde att det skulle kännas som en alien som försökte ta sig ut, men det gör det inte. Inte än iallafall. Det känns mer som att någon stöter in i mig, fast i magen.

Igår kunde Konstantin för första gången känna rörelsen själv. Jag älskar när han lägger handen på min mage för att känna på det lilla livet.

Daddy(baby)shower för manliga mänEgoistens egocentrum

Skapad av Emely Angel mån, februari 01, 2016 17:56:25

Babyshowers har blivit ett stort fenomen här i Sverige de senaste åren. Det är taget direkt ifrån det fina Amerika och innebär att en blivande mammas vänner ordnar ihop ett litet jippo för den blivande mamman så att hon ska bli lite extra bortskämd innan barnet kommer.
Det kan vara allt från en stillsam brunch hemma, eller en heldag på ett spa. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Blog image

Konstantins vänner tyckte därför att det hade varit kul att ordna ett liknande jippo för min blivande man. Men istället för att göra gulligull grejjer så skulle de för en dag känna sig lite extra manliga.

Planeringen för detta har skett i månader, utan Konstantins vetskap, och i lördags så var det då dags.
Som planerat så tog jag med honom in till Malmö, för han trodde att bara han och jag skulle gå på dejt med bio och middag för att fira hans födelsedag.

Väl inne i Malmö så överraskade Konstantins polare honom, han fick en öl i handen och sen släpade de med sig en helt oförstående Konstantin ut från stället som vi befann oss på.

(Eftersom detta bara var för Konstantin och hans vänner så åkte jag snällt iväg till Lisette för att fira lördagen med henne istället.)

Hur som haver så stack dem iväg till en barberare, något som Konstantin har velat göra väldigt länge, för att bli rakad.

Blog image

Av vad jag har fått berättat för mig så älskade han det. Män tycker ju om att bli bortskämda lika mycket som vi kvinnor, och jag tycker att det är underbart att män bryr sig om sitt utseende.

Blog image

Därefter så tror jag att de drog hem till en kompis för "lite" whiskeydrickande. Senare var det dags att käka på Tusen2.

Well, det var väl ungefär här som allting började gå snett? Eller vad säger du älskling?
De två sista meddelanden som jag fick från honom löd:
"Har rakat huvudet och satt eld på Oscars röv. So far do (so) good." och "däckar hos Jonas inatt :) Blev rätt dragen snabbt smiley
Blog image

Det sista meddelandet kom 18.46 och vad jag inte visste då var att däcka, var exakt vad han gjorde efter detta meddelandet skickades.

Lite för mycket Whiskey och lite för lite mat gjorde alltså att denna daddyshowern avslutades lite tidigare än planerat
Men frågar man Konstantin så var det några av de bästa 4 timmarna i hans liv.


Och till mina väninnor som läser detta, jag vill inte ha någon babyshower. <3





Bara inne för att säga hej!Egoistens egocentrum

Skapad av Emely Angel lör, januari 23, 2016 21:08:31

Jag har under veckan fått reda på att flera av mina och Konstantins kollegor är inne och läser min blogg.
Jag tycker att det är jätte roligt! Ju fler läsare desto roligare är det såklart att skriva!

Så hej på er!


Till det så bjuder jag på en oldie but goldie pic. (2010)

How you doin'?Blog image


Ibland tar gravidhormonerna överEgoistens egocentrum

Skapad av Emely Angel lör, januari 16, 2016 14:23:22

Gravidhormoner är lite som de är, man kan gråta hejdlöst för att i nästa sekund bli förbannad, eller tvärt om.

Något som jag nu senast blev så jävla arg över var samma dag som vi fick reda på att Loke har klumpfötter.

När man är gravid och väntar sitt första barn så får man höra från så många andra föräldrar, både i ens egen ålder men även äldre om hur jävla jobbigt och utmattande det är att skaffa barn.

Oh yeah? Där sitter ni med era fucking perfekta och hela ungar, och ni har mage att klaga?
Vår son kommer att inleda sitt liv med gips från tåspetsarna upp till höften i minst 6 veckor. Kanske behöver han opereras. Kanske behöver han ha skenor i några år.
Det är kanske dags för er att tänka om. Alla har det inte guld o gröna skogar.

Det är något som gör mig arg!

Nej, vår unge är inte född än, och jag vet inte vad som väntar oss än, men jag vet att vi kommer att ha det som er + sjukhusvistelser.
Jag vet även om att det finns så många som har det värre än mig.


Tack o goodbaj





Från lyckan av att se sitt barn till chocken när allt inte stod helt rätt till..Egoistens egocentrum

Skapad av Emely Angel lör, januari 16, 2016 11:24:14

Nu har det gått flera dagar sedan vi fick beskedet att vår son kommer att födas med klumpfötter.
När vi först hörde ordet klumpfot så trodde vi att vår son skulle födas med typ elefantfötter. Men klumpfot är tack o lov inte så allvarligt.

Klumpfot är när fötterna är väldigt vinklade inåt.

Blog image

Vi har en ny tid inbokad på tisdag för möte med en läkare som förhoppningsvis kan ge oss mer information. Men något som vi vet helt säkert är att han kommer att kunna bli helt återställd. Man gipsar, opererar och/eller har skenor. Det är inte ens alla barn som behöver alla tre behandlningarna.
Han kommer att börja krypa och gå i helt normal ålder, och när han är äldre så kommer han att kunna hoppa och springa precis som alla andra barn.
Han kommer bara att få en liten tuffare tid i början av sitt liv. Fördelen är att han inte kommer att minnas något utav det, och av vad vi har läst, så kommer han heller inte ha ont av dessa behandlingar.

Det första dygnet efter beskedet var inte roligt. Jag var så uppriven, ledsen och orolig att jag inte kunde koncentrera mig på något.
Första natten sov jag nästan ingenting, och det lilla jag sov så drömde jag mardrömmar om att Loke dog medan han låg i min mage.
Jag grät ingenting den första dagen. Jag tvingade det inne. Jag ville visa mig stark, men sanningen är att jag inte var särskilt stark, inte alls, jag var förkrossad.
Gråten kom först dagen efter, redan efter att jag gått upp ur sängen så bröt jag ihop. Jag grät, och grät och grät. Det värsta var att jag visste att jag bara någon timme senare skulle iväg till jobb.
Hur skulle jag kunna möta kunder när jag inte kunde behärska mig själv?
Men jag tog ett beslut i att åka dit ändå.

Jag minns bussresan in. Jag satt som en zombie hela vägen. Jag ser att folk pratar, men jag hör inte vad dem säger. Jag försöker lyssna på musiken som spelas, men jag hör inte vad dem sjunger.
Jag fick kämpa flera gånger för att inte bryta ihop på bussen, eller på promenaden från Jägersro till MIO.

Flera av mina kollegor hade redan hört om det inträffade och höll sig på avstånd vilket var väldigt skönt. Under dagen började dem komma fram en och en och ställa frågor.
Det var detta som gjorde att jag mådde bättre.
Att prata om det så många gånger var som att jag skakade av mig känslan jag hade och la fram den fakta som fanns istället.

Det händer fortfarande ofta att jag tänkte på att Loke kommer att ha klumpfötter, men jag blir inte ledsen längre. Jag känner mig inte ens sorgsen. Jag känner mig redo att ta itu med problemet.

Tack till min älskade Konstantin som har varit ett så enormt stort stöd för mig dessa dagar, utan dig vet jag inte hur jag hade klarat av det.
Tillsammans så får vi vår Loke att bli en snabbaste ungen i världen trots sitt medfödda handikapp.

Blog image